Det var en gång för länge sedan som människor började att gå på lina. Det har förekommit sedan romarnas tid och även som en koreansk tradition, som kallas Jultagi. Många känner igen det som lindans, vilket är känt inom cirkus.

Den moderna formen av slacklining, som utmärker sig genom att man går på vävband – inte rep eller stål – började med Jeff Ellington och Adam Grosowsky.

Två klättrare i Kalifornien på 60-talet som bestämde sig för att sätta upp en lina gjord av vävband mellan två träd. Slacklining som det ser ut idag föddes där och då. Sedan dess har sporten växt och spridit sig över världen. 

Resan börjar oftast barfota i en park och blir stegvis allt mer avancerad. Följ med på resan som nybörjare till att prova gå på en lina flera meter över marken, för att sedan möta proffset.

Vågar du?

Solen skiner mellan trädtopparna och gräset är fuktigt efter nattens regn. I Azalea, Slottsskogen går en grupp med människor barfota. Några balanserar på linor som sitter i olika höjd och andra sitter på gräset med en öl i handen. Det är slackliners som har samlats, vilket de ofta gör när det är fint väder. 

Linnea Krainer är bosatt i Östersund, men är på besök i Göteborg. Hon blev introducerad till slacklining genom sin pojkvän. 

— Vi satte upp två linor i parken hemma i Östersund, en trickline och en vanlig lina som jag fick testa. 

Parkerna är samlingsplatsen för slackliners och är oftast den första kontakten med sporten, men att stanna kvar kräver ett slags fokus. Det som fick Linnea Krainer att fastna för slacklining, var känslan av närvaro, att man är på linan och inte har möjlighet att tänka på något annat.

— När man bemästrar de första skakningar som blir av att man ställer sig på linan för första gången och man får fokuset och kontrollen på linan, just den känslan får en att vilja fortsätta, säger hon.

Tidigare hade Linnea Krainer bestämt sig för att åka hem till Östersund, men tog beslutet att stanna eftersom det skulle sättas upp en highline i Utby. Det är en sak att gå på en lina i parken, men en annan att våga sig upp på en highline flera meter upp i luften.

Det är nästa steg. 

Adam Normark och Adam Guillemard drar, rycker och kontrollerar snören, säkringar och linor. De går igenom sin riggning av linan noggrant. I klätterselen som Adam Guillemard har på sig, är en karbinhake fastsatt med ett snöre som leder till en bult i klippväggen. 

Bland de största riskerna med att sätta upp en highline är att falla ner från ett klippblock med dödligt utfall. När man väl går på linan är riskerna att huvudlinan eller snöret man är säkrad i går sönder.

Personen som har instruerat dem är Duane Irvin, som har erfarenhet av att sätta upp highlines sedan tidigare. 

Duane Irvin står vid ett träd och kontrollerar snöret som är din livlina, leashet. Det är snöret som är knutet i din sele, samt linan och som fångar upp dig efter ett fall. Han studerar uppsättningen av highlinen noggrant för att kontrollera systemet efter potentiella fel. Det är viktigt att kolla kvalitén på riggningen av linan och återgälda alla de fel som kan tänkas bli. 

— Om du hittar någon punkt, där du inser att om den går sönder så dör jag, då vet jag att jag behöver backa upp det här på något sätt, säger Duane Irvin. 

När uppsättningen är kontrollerad är det säkert att gå på själva linan, och efter att ha kontrollerat säkerhetslinan och knuten är det säkert att ta sig ut på den. 

— Det är säkrare än att cykla i Göteborg, betydligt säkrare än att klättra också eftersom man inte egentligen kan slå sig i något. Så länge man vet att systemet håller så är det lugnt, fortsätter han. 

Duane Irvin berättar även om att han överväger att anordna en workshop i att rigga en highline. Syftet är inte att personer ska rigga en highline på egen hand, utan för att kunna hjälpa till under tiden man sätter upp den.

— Ju fler det är som har kunskap om det, desto fler potentiella fel kan bli upptäckta. Det är en av anledningarna till att jag vill andra ska lära sig vad vi gör, så inte jag är den enda som har koll på systemet eftersom jag också kan göra fel. Gör jag fel då, kan någon dö på grund av det. 

Duane Irvin står vid trädet, fastspänd och redo att ta sig ut på linan. Efter att ha träffat på sin första highline i Sydney på en highline festival för ett par år sedan, har han kommit långt. Han kommer ihåg hur första gången kändes. 

— Det var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Så, där och då bestämde jag mig för att dedikera det kommande året till att fortsätta, säger Duane Irvin.

Det som fick honom att fortsätta trotsa sin rädsla, var gemenskapen. Han tycker det är en stärkande gemenskap, eftersom det inte handlar om att försöka vara bättre än någon annan till skillnad från andra sporter. 

— Man är lika livrädd varje gång man går upp på linan, så man har ingenting att komma med eftersom man vet hur det var själv, säger han.

En annan highliner på plats är Adam Guillemard som ursprungligen kommer från Frankrike, men flyttade till Göteborg för mindre än ett år sedan. Han har en bakgrund som klättrare och började gå på lina i en klätterhall. Efter det var han fast. Adam gick på en highline för första gången i Hong Kong. 

— När jag tänker tillbaka var inte riggningen lika säker som den är här, men jag var så pass säker på min förmåga att gå på en slackline att jag bestämde mig för att gå på den. Och det gjorde jag, den första gången. 

Det finns platser i världen där större grupper av highliners befinner sig. Några av de platser som Adam Guillemard besökt utöver Kina är Oregon och Idaho i USA, samt Mexiko. Han berättar särskilt varmt om Smith Rock i Oregon, som han besökte för ett par år sedan. 

Han berättar om människorna han träffade på och nivån på deras skicklighet. Linorna som var uppsatta var svåra att bemästra och de bestämde sig för att sätta upp en egen lina. 

— Vi riggade en 50 meter lina och när vi var färdiga med det, följde vi spåret neråt, kollade upp och såg en kille gå på en highline utan att vara säkrad. Bara för att förklara nivån på dem där, det är väldigt imponerande, säger han.

Under samtalet har Duane Irvin rullat ut på linan och befinner sig på mitten av den. Adam Guillemard och Adam Normark sitter ner, med blicken riktad mot Duane. De är tysta. Han tar sig upp på linan med säkerhet och trycker upp sin kropp, för att hamna i positionen ”chongo”. Spänningen i luften går att ta på – kommer han ställa sig upp?

Adam Guillemard fortsätter att berätta om platserna han besökt, att det var inspirerande att vara där och se duktiga highliners. Det han tycker utmärker kulturen och personerna som går på lina, är att det inte finns konkurrens på samma sätt som i andra sporter.

— Det finns en stark tävlingsinriktad sida i klättring, som jag inte känner igen i highlining. Även om du skulle placera ut de två bästa på highlining i världen bredvid varandra, skulle de inte tänka negativt om den andre även om det finns en vilja att vara bäst. De tänker mest att de hjälper sporten att utvecklas och växa. Och so far, respekterar alla varandra, säger han. 

Han vänder blicken tillbaka till linan. Duane lyfter sitt fritt hängande ben och ställer sig upp. Han är nu på linan. 

Känslan av att gå på en highline verkar följa en röd tråd. Det uppnås ett särskilt fokus som inte går att uppnå på liknande sätt. Adam Guillemard berättar om fokuset som uppnås på en highline.

— Detta slags fokus är så intensivt och jag har aldrig behövt fokusera så pass mycket i något annat. Bara det faktum att du behöver vara så koncentrerad, gör att alla problem försvinner. Det är vackert, tycker jag.

Duane Irvin talar också om fokuset, att det är ingenting annat i universum som existerar, förutom var man befinner sig just där och då. 

— Det finns ingen dåtid, det finns ingen framtid, det finns inget koncept bakom hur många steg du lyckats ta på linan. Det enda som existerar är, jag ska ta ett steg till. Jag ska ta ett steg till, säger han. 

Alla som står på klippan drar efter andan. Duane Irvin vänder sig och faller rakt ner mot marken. Leashet tar emot honom och han gungar, fram och tillbaka. Han ler och skrattar, innan allvaret kommer tillbaka. Han greppar linan i knävecket och drar sig upp på igen.

— Hela universum slutar att existera när man är riktigt fokuserad på en slackline, avslutar Duane Irvin.

---

Nicolas ”Nico Airmonkey” Aimone König kommer från Chile och arbetar som slackliner i underhållningsbranschen, efter att tidigare ha varit sponsrad som atlet av olika företag. Han är trickliner i grunden, men tvingades till att öva på highlines på grund av en skada. Det visade sig vara något som lönade sig i framtiden. 

— Ibland är det som du tror är en setback, inte det egentligen, säger han.

Nicolas Aimone König kommer ihåg känslan och tankarna han hade om sin första gång på en highline. Han var rädd, andades mycket och hade tunnelseende. Sen var han på andra sidan. 

— De andra frågade om jag skulle gå tillbaka igen, men jag tänkte fuck no. Jag går av linan här, precis nu, berättar han. 

Efter det tog han en paus på ett halvår, men efter att ha skadat sig återvände han till de höga linorna. Han kunde inte göra tricks på en trickline, men det höll honom inte borta från slacklining. Han insåg att han fortfarande kunde gå på tunnare linor, vilket inkluderade highlines.

Efter att ha gått på två highlines utan att ramla ned, stötte han sedan på en svårare, som fick honom att falla för första gången. 

— Jag tog två steg och föll, tog några steg till och föll igen. Sen var jag så trött, eftersom man gör av med mycket energi och blir uppstressad, att någon fick komma och hämta mig. Efter det, bestämde jag mig för att komma tillbaka och vinna över linan, säger han. 

Han återvände beslutsamt till linan och försökte igen – och lyckades. Det var då han förstod vad highlining innebar på riktigt. Han gav highlining tid och det möjliggjorde jobberbjudanden i en framtid han inte visste fanns då. 

Moab, Utah

På grund av möjligheterna som erbjuds, Moab i Utah. Allting kändes surrealistiskt. Det fanns också så många olika kombinationer av linor, vilket gjorde det välkomnande för nybörjare, professionella och även meter-freaks. Hela spektrumet av slackliners kan vistas här. 

Farellones, Chile

Ett ställe som är löjligt vackert är i Farellones nära Santiago. Du har kondorer flygandes över dig, kilometer av exponering och berg runtomkring dig. 

Valle de los Cóndores, Chile

I Valle de los Cóndores i Chile är linan uppsatt vid ett vattenfall. Vinden slår mot dig hårt ibland och andra gånger är den mjuk. Vattenfallet finns på en plats som gör att vinden blåser vattnet uppåt, så att vattenfallet är omvänt och inte nuddar marken ibland. Thats pretty wild.

Jennifer Augustsson