När lamporna tänds på Pustervik

När musiken tystnar och lamporna tänds – vart går vi då? Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig, eller var och en hem till sitt? När musiken tystnar och lamporna tänds på Pustervik, vet vi inte vad som händer imorgon. När spelas musiken nästa gång? Och var?

Tre signaler. Sen svarar Daniel Levin, VD på Pustervik, i telefonen.

– Kan jag ringa upp om tio minuter?

Det kan han.

– Ni är välkomna! Vi pratade dock inom personalen och ställer oss lite undrade varför ni vill komma hit och följa med. Det händer ju inte så mycket just nu.

En vecka senare slår Daniel, likt Sankte Per, upp portarna till rockklubben Pustervik. Handtaget i ena handen och telefonen i den andra. Telefonen går nämligen varm nu. Den verkar göra det för företagare under pandemier.

– En sekund bara! Säger han och fortsätter sitt samtal.

Att det inte händer så mycket visar sig både stämma och vara falskt. I foajen står borden uppställda på varandra i väntan på användning. Samtidigt slår Daniel på kaffe och stämmer av med de fåtalet anställda som är schemalagda för dagens pass. Om hunden Bosse är schemalagd eller ej framgår inte. Idag har han dock fått följa med Daniel till jobbet. Bosse hälsar nyfiket och kräver genast att bli kliad på magen. Man hade nästan kunnat tro att han inte sett människor på länge. Kanske är det till och med så det ligger till.

Den som beskriver Daniel Levin bäst är han själv. På Facebook har han listat sin nuvarande yrkestitel som “cirkusdirektör på Pustervik”.

– Man får göra allt från bokföring till att kratta elefantbajs, konstaterar Daniel samtidigt som han virvlar runt i Pusterviks folktomma lokaler med Bosse i hälarna.

Cirkusdirektör var det, ja.

Cirkusen Pustervik, brukade tidigare vara den självklara mötespunkten för kulturtörstiga göteborgare. Här har människor kunnat ta del av akter som allt från Makthaverskan och Viagra Boys till Fricky och Kendrick Lamar. Ett av få ställen i Sverige där man kan se ett sådant brett spann av artister. Men för tillfället är cirkusens manege inte särskilt välkrattad. Clownerna, eldslukarna och elefanterna är korttidspermitterade. Så även städerskorna. 

– Eftersom vi inte har någon verksamhet här nu har vi inte någon städhjälp. Vem ska vi städa för? undrar Daniel framför en bardisk med tomma ölglas och en kvarglömd keyboard.

Det är inte bara Pusterviks cirkus som är satt på paus. Över hela världen får människor nöja sig med att titta på Netflix och lyssna på Spotify i sin karantän för få i sig sin dagliga dos av kultur. Covid-19 slår hårt mot alla. Så även det svenska kulturlivet.

“Man kan egentligen säga att hela systemet är riggat emot oss. Inte av illvilja utan av okunskap…”

Alla aktörer drabbas, men alla aktörer har inte samma möjligheter. Vissa är till exempel privatägda.

– Det finns en okunskap kring hur sådana här ställen finansieras och drivs och en övertro på hur man som privat näringsidkare löser det för sig själv. Man kan egentligen säga att hela systemet är riggat emot oss. Inte av illvilja utan av okunskap, säger Daniel och rycker på axlarna.

Vad ska man göra?

Pustervik har skjutit på närmare 50 konserter till följd av corona och rekommendationer. Eftersom konserterna är skjutna på framtiden innebär detta att det finns ytterst begränsade möjligheter till att få ersättning för uteblivna intäkter.

– Vi har varit jäkligt duktiga på att flytta dessa evenemang så det är ju egentligen bara sju konserter som är inställda. Men den mesta, typ 70 procent, av våra inkomster får vi ju genom till exempel barintäkter, och de går vi ju miste om nu oavsett om vi flyttar eller ställer in konserterna, säger Daniel.

När covid-19 lamslog det svenska kulturlivet red regeringen snabbt ut och presenterade ett räddningspaket. Detta räddningspaket är 500 miljoner kronor stort, och det är ännu oklart hur dessa miljoner ska fördelas. Pustervik har skickat in sin ansökan men förhoppningen är låg.

– Vi får eventuellt bidrag för de konsertintäkter vi går miste om. Men det blir liksom ingenting. Vi kan även kanske få ungefär hälften av det vi går miste om av mat-och dryckesförsäljning, men då kommer vi bara få ungefär 400 000 kronor, säger Daniel uppgivet.

Otacksamt kan tyckas, men i paritet till de fyra miljoner kronor som Daniel räknat ut att de kommer att gå miste om synes det ganska futtigt.

Daniel har själv sammanställt en kalkyl som ska visa hur fyra miljoner uteblivna kronor påverkar kulturlivet utanför Pusterviks väggar. Av de cirka 50 miljoner kronor som företaget omsatte förra året tillkom ungefär hälften från biljettförsäljning till konserter. Av dessa 25 miljoner uppskattar Daniel att 18-19 miljoner kronor gick till artister och band, ytterligare ungefär fem miljoner till tekniker. 23-24 miljoner totalt – som kulturlivet nu kan gå miste om.

– Det brukar sägas att det svenska kultursystemet är väldigt generöst. Så är det inte. Inte i det här fallet. Det finns andra typer av system i flera andra länder i Europa. Vega i Köpenhamn är till exempel finansierat på en Stadsteatern-nivå (ungefär 55 procent statligt finansierat). Ska det gå pengar till livemusik tycker jag att sådana ställen som vi ska ha en bra del av kakan, säger Daniel.

Att komma i kontakt med Kulturrådet, myndigheten som fördelar lejonparten av krispaketet, verkar lättare sagt än gjort. Lika många mejl och samtal som går ut, lika många vidarehänvisningar tillkommer. Telefonen går nämligen varm nu. Den verkar göra det även för myndigheter under pandemier.

Till sist svarar kommunikatören Thorleif Warmboe. Han, likt de flesta på Kulturrådet, har fullt upp med att svara på arrangörers frågetecken kring krispaketet. Lyckligtvis tar han sig även tid till att svara två journalister via mejl.

I mejlet redogör han för att stödet kommer att prioriteras till de aktörer som är i störst behov av det. Stödet kommer i första hand gå till förlorade biljettintäkter men att man i eventuellt också kommer att ta hänsyn till bortfallet för övriga intäkter i det ekonomiska stödet. Han skriver även att man kommer få en bättre överblick över samtligas behov när man fått in alla ansökningar.

“Det går att söka stöd för intäktsbortfall eller merkostnader på grund av att evenemanget har ställts in eller skjutits upp. ​ Men evenemanget måste ha ägt rum senast 31 maj. Det är ett datum som regeringen satt. Idag vet vi inte om det kommer nya krispaket med nya datum.”, svarar Thorleif Warmboe via mejl.

Vad ligger då problematiken? Varför valsar inte bara en politiker in på Pustervik med pengasäck med fyra miljoner kronor? Problematiken ligger djupare än så. Pustervik är alltjämt ett privatägt företag.

– Det finns ju en beröringsskräck med privata företag. Det är samma diskussion som allt med vinster i välfärden och så. Varför ska skattepengar gå till privata företag? undrar Daniel och resten av de svenska privatägda livescenerna med honom.

Problematiken är glasklar, och i sin ädlaste form även rimlig. Men vad händer om Pustervik inte får en livboj? Vad händer med clownerna, eldslukarna och elefanterna då? Vad händer med musiken och hens brokiga släkt?

“Det är väl mest den här känslan av att vara hemma här som jag saknar”

Olivia Alf trillar in på Pustervik efter en lång arbetsdag på ett lager. En karaktär man nog hade kunnat kalla en av klubbens egna stammisar. Hon beställer en glutenfri öl och sätter sig i foajen som just nu nästan är den enda delen av Pustervik som är öppen för besökare. I vanliga fall studerar hon Event Marketing & Management men får nu studera hemifrån som resten av Sverige. I vanliga fall hänger hon på Pustervik. Men inte nu. Inte på ett tag. Det var längesen.

– Det är väl mest den här känslan av att vara hemma här som jag saknar. Alltså, jag går ju ingenstans nu för tiden utan jag sitter ju bara hemma. Jag saknar verkligen att ha det här trygga stället att gå till där jag alltid känner mig bekväm… jag känner väl mig lite ledsen över det, säger Olivia.

Hennes relation med Pustervik är långtgående och vacker.

– Jag var här första gången för fem år sedan på en spelning. När jag flyttade till Göteborg 2016 så kändes det ganska självklart för mig att sticka hit. Sen upptäckte jag pingisklubben (Pusterviks måndagsklubb) och det bara råkade bli så att jag stack dit. 20 gånger på raken. Folk i baren började räkna hur många gånger jag var här, säger Olivia och skrattar när hon tänker på svunna tider.

Hur känns det nu när du inte kan gå till pingisklubben?

– Jävligt tråkigt, alltså. Jag sitter hemma, håller i mitt pingisrack och leker med pingisbollarna. Det där racket börjar bli dammigt nu.

Olivia ser sig lite sorgsen men nostalgisk omkring på de något groteska djurhuvudena på väggarna. Bort till öltapparna och handspriten på bardisken, samt skylten som konstaterar att det endast är bordsservering som gäller, den som gör sitt bästa för att minska trängseln. Hon suckar djupt och tar sats:

– Fan vad många minnen jag har här alltså…

Ett par dörrar bort står den stora scenen riggad och klar. Ingen världsstjärna kommer att spela där ikväll eller ens inom någon snar framtid. För tillfället är det Pusterviks vaktmästare som använder den präktiga konsertlokalen som replokal och håller musiken levande. De enda som dansar på det slitna dansgolvet framför scenen är hantverkare som försöker akta sig för den nyfikne hunden medans de installerar ett nytt brandlarm. Något som kommunen kräver att de gör, trots att det gamla fungerade helt perfekt.

För drygt en månad sedan kunde man däremot se flertalet svenska artister på exakt samma scen. Artisterna var bland annat Graveyard, Sarah Klang, och Daniel Nordgren, men som publik fanns endast ett flertal kameror som sände konserten.

Den fjärde april arrangerade och sände Pustervik sin officiella stödgala. “Thank you for the music!”, sa hungriga kulturkonsumenter, Sverige över, och donerade. Nästan en hel miljon till slut. Ett chockerande stort bidrag för Daniel och övrig personal.

– Jag tror att den här krisen inte bara handlar om oss, utan det blir en ögonöppnare för människor. Vilka ställen betyder nåt och vilka hade jag tyckt var tråkiga om de inte fanns? Så tänker man nog inte riktigt om en klädkedja till exempel går i konkurs. Man har liksom en relation till ett visst ställe och man vill att det finns kvar, säger Daniel.

Vad skulle du vilja säga till alla som donerade under stödgalan?

– Alltså… tack som fan, det är så otroligt fint. Alla som jobbar här blev helt överväldigade. Det förpliktar ju också pengarna lite. Nu får vi verkligen se till att lösa skiten liksom, säger Daniel och låter nästan lite känslosam.

“Det finns ju inga andra vettiga konsertställen i Göteborg”

När covid-19 först visade sina tänder hissades en rad vita flaggor från privata kulturidkare. Kulturbolaget i Malmö ville att den årliga Malmöfestivalen skulle ställas in och att pengarna istället skulle gå till att rädda de lokala livescenerna. Nefertiti i Göteborg gick under och Sticky Fingers, också i Göteborg, låg ute på Blocket redan innan coronan knackade på dörren.

Pustervik aviserade att under rådande omständigheter skulle vi inte få se något Pustervik efter maj. Det är nu maj och Pustervik står kvar. Detta tack vare gala och galna stammisar.

Daniel har en klar bild av varför stödet har varit så massivt:

– Det finns ju inga andra vettiga konsertställen i Göteborg.

Tror du att det är den enda anledningen?

– Man kan nog se ställen som Pustervik, KB och Debaser som rödlistade arter inom denna bransch. Vi har precis som rödlistade fågelarter, bara ett mål, och det är att finnas kvar och bara det är hotat. Anledningen till att vi finns, är för att vi vill vara ett ställe för livemusik från hela världen i Göteborg. Den klassiska rockklubben liksom. Det finns inte så många kvar av oss, säger Daniel samtidigt som hunden Bosse fått tag på ett plaströr i förbifarten.

På en annan sida av staden, nära Scandinavium brukar Fredrik Sandsten sitta, men idag jobbar han hemifrån. Han är Key Account Manager för kulturevenemang på Göteborg & Co, stadens destinationsbolag. Han har även en gedigen karriär bakom sig som trummis för storheter som Håkan Hellström, Hästpojken och Soundtrack of Our Lives. Fredrik har också en speciell relation till Pustervik.

– Jag var där och spelade på invigningskvällen för åtta år sen. Med Soundtrack of Our Lives hade vi våra avslutningsspelningar i Göteborg på Pustervik. Det var den bästa klubben att göra det på samt att vi hade en långtgående relation med ägarna. Det var en självklarhet, säger en krasslig Fredrik via telefon.

Fredrik anser att det inte bara är för honom som Pustervik har en väldigt stark betydelse. Som Key Account Manager och ansvarig för kulturevenemang ser han att Pustervik spelar en stor roll i stadens kulturliv.

– Det är en av de institutioner inom Göteborgs kultur som har ett väldigt gott namn, och som betyder väldigt mycket för oss som kulturstad. Den typen av lokal som Pustervik har, har en väldigt hög nationell standard. Sådana pubar finns till exempel bara i USA och i Europas storstäder. Det har ju även blivit en viktig hållpunkt i Göteborg, säger Fredrik.

Även Fredrik Sandsten ser problematiken med att Pustervik är en privatägd livescen. Han tror dock inte att lösningen till Pusterviks och andra privata livesceners överlevnad ligger i att slänga upp pengasäckar. Det kan finnas andra alternativ.

– Jag tror att det handlar mest om att ge tillåtelse. Nu har vi ju en restriktion på 50 personer som inte får vistas i samma lokal och det är ju inte så mycket man kan göra åt det. Det gäller nog istället att vara behjälplig när uppstarten sker. Det kan handla om att man till exempel tillåter längre öppettider eller når andra liknande överenskommelser, säger Fredrik.

Trots den prekära situationen med covid-19 tror inte Fredrik att allt behöver vara dåligt för Pustervik och kulturen. Efter regn kommer det faktiskt ibland solsken.

– Kultur överlever alltid, oavsett vilka kriser som kommer. Tvärtom nästan, det stärks nästan bara av kriser. Även i diktaturer som hela tiden försöker trycka ner kulturlivet finns det ju alltid där som en undergroundkultur, säger Fredrik och fortsätter:

– Det som kan vara bra för Pustervik om de klarar sig igenom detta är att staten kan få upp ett öga för Pustervik ur ett positivt hänseende. Att man förstår att detta är en viktig kulturbärare för många.

Pustervik är på det torra för tillfället. Den första vågen är avklarad. Vad som händer i framtiden för Pustervik och den brokiga släkten är svårt att sia om. Daniel vågar knappt själv.

– Jag hoppas att vi kan öppna igen till hösten men sen i vilken form vet jag inte.

Skulle detta vara möjligt kan vi då återigen se Olivia Alf med ett avdammat pingisrack i handen. Kanske även artister som Makthaverskan eller Fricky. Kanske till och med varje kväll.

– Om alla stjärnor skulle stå rätt, och vi kan öppna som vanligt i höst, kommer vi ha en konserthöst som Göteborg aldrig skådat innan. Vi kanske har sex eller sju dagar lediga i höst, med tanke på att vi flyttat fram nästan alla spelningar från våren. Golvet kommer se ut som sågspån lagom till vintern, säger Daniel Levin med Bosse i knäet.

Manegen är krattad.

Felix Tornberg, Gustav Stjernkvist.